För att du ska kunna samverka och föra dialog om samverkan framgångsrikt behöver de som ska samverka med dig veta vad du talar om. Vi tar ofta begrepp för givna och tror att alla menar samma sak. Men ofta visar det sig att samma begrepp kan ha olika mening beroende på bransch, ämne eller sakområde.

Samverkanskompetens handlar om att ha en god kunskap om definitioner av centrala begrepp inom sitt verksamhetsområde och använda dem på ett enhetligt sätt i allmänhet och särskilt när samverkan sker. Samverkanskompetens handlar också om att kunna avgöra när, hur och varför samverkan ska väljas, att ha kunskap om vilka mekanismer eller förhållningssätt som gör att samverkan fungerar samt känna till vilka arbetssteg eller spelregler som kännetecknar god samverkanskompetens.

Forskning, bland annat Berlin & Carlström (2009) och Persson (2010), visar att samverkan är svårt och tidkrävande till exempel för att samhället är organiserat i vertikala stuprör och kunskapen därför blir fragmenterad medan samverkan ofta innebär tvärsektoriella eller horisontella kontakter mellan individer. Forskning av bland andra Axelsson & Bihari Axelsson (2007) visar också att samverkan ger synergieffekter, helhetssyn och omfattande kunskapsbildning. 

Hur samverkanskompetens kan byggas upp handlar bland annat om följande:

• -lyssna med uppriktig vilja att förstå den andras/andres perspektiv
• -förmåga att inta andras perspektiv eller överskrida sitt eget perspektiv
• -ta aktivt ansvar för dialogen, beakta och granska kritiska invändningar. Det kan ske genom frågor som exempelvis Hur tänker du nu? Du verkar kritisk, kan du berätta hur du ser på saken.
• -Symmetriska samtal/ömsesidighet. Motsatsen är asymmetriskt samtal. Asymmetriskt samtal kan äga rum mellan professionell och lekman när beroenden föreligger exempelvis mellan läkare och patient, lärare och elev, socialsekreterare och klient, åklagare och åtalad.
• - Subjekt-subjektrelation. Motsatsen är subjekt-objektrelation som kan föreligga i de ovannämnda asymmetriska samtalen. I subjekt-subjektrelationen eftersträvar parterna jämbördighet och ömsesidighet. Båda tillför kunskap och synergieffekter kan uppstå.
• -Transparens eller öppenhet, ärlighet. Motsatsen är en dold agenda.

För att samverkan ska fungera bör kommunikationen ske som dialog. En god dialogkompetens skapar förutsättningar för att samverkan ska leda till ömsesidighet i kunskapsbildning.