Att lära ses oftast som en enkel förmedling av kunskap som redan finns, kunskapsförmedling. Detta synsätt på lärande innebär att frågan om vad kunskap är för något förblir omedveten eller för givet tagen. Populära tävlingsprogram på TV bekräftar denna föreställning och handlar ofta om deltagarnas kunskaper i olika ämnen. Frågor och svar är givna, kunskap finns, är entydig och kan förmedlas via exempelvis uppslagsverk. Men förmågan att hantera unika samhällskriser kräver också kunskapsutveckling, dvs. att kunskap bildas, kunskapsbildning.

Vid varje lärsituation behöver vi därför fråga oss vad lärndet ska leda till:

• -Rutinbaserat handlande, 
• -Regelbaserat handlande, 
• -Kunskapsbaserat handlande eller 
• -Reflektivt handlande?

Ellström (1996:160) har beskrivit dessa fyra handlingsnivåer i relation till kunskapsnivå och lärandenivå på följande sätt:

Rutinbaserat handlande innebär att kunskapen är tyst, omedveten (implicit) och att lärandet är reproduktivt.

Regelbaserat handlande, innebär procedurkunskap (”knowing how”) hur man gör och att lärandet är metodstyrt. 

Kunskapsbaserat handlande innebär att kunskapen bygger på teoretisk kunskap och att lärandet är problemstyrt, dvs. det finns ett problem som ska lösas.

Reflektivt handlande innebär att kunskapen finns på metakognitiv kunskapsnivå och att lärandet är utvecklingsinriktat eller kreativt. 

Enligt Ellström finns kunskap på olika nivåer beroende på grad av medvetenhet. Medan tyst kunskap finns på omedveten nivå finns metakognitiv kunskap på medveten nivå. Låg grad av medveten kunskap kan vara tyst och förgivettagen kunskap. Hög grad av medveten kunskap kan vara metakognitiv kunskap och innebär att förutsättningar och förmåga att reflektera över den egna kunskapen, exempelvis över konsekvenser för medvetet valda handlingar (reflektivt handlande). Lärandet handlar i detta fall om förmåga att reflektera, exempelvis över sin kunskap och sina handlingar. 

Jag anser att Ellströms beskrivning av sambanden mellan handling, kunskap och lärande är relevanta för hanteringen av både vardagsolyckor och samhällskriser. I både vardagsolyckor och samhällskriser har kunskap kopplingar till samtliga handlingsnivåer. Hjärt- lungräddning är ett exempel som kräver rutinbaserat handlande i båda fallen. Kunskap om hjärt- lungräddning finns och kan betraktas som kunskapsfragment. Att lära sig hjärt- lungräddning kräver reproduktivt och metodstyrt lärande. Reflektivt handlande krävs också i båda fallen exempelvis av räddningsledaren. Omfattningen av reflektivt handlande ökar inför en samhällskris, exempelvis en pandemi eftersom den kräver förmåga till reflektivt handlande och metakognitiv kunskap av många yrkeskategorier i samhället. Vilka förberedelser behöver göras inom olika verksamheter och försörjningssystem för att samhället ska fungera under en pandemi? Enskilda yrkeskategorier kan sägas sitta inne med kunskapsfragment som behövs för att förstå konsekvenser i ett samhälleligt perspektiv. Det samhälleliga perspektivet, menar jag, kan endast utvecklas med hjälp av kunskapsbildning som Ellström benämner utvecklingsinriktat, kreativt lärande.