Studieplan hösten 2019

Rättsstaten och parallellsamhällena - integration i praktiken

En kurs för dig som rent praktiskt vill medverka i integrationen eller vill följa upp och fördjupa dina kunskaper från tidigare föreläsningsserier i ämnet. Kursen kan ses som fortsättning på Integration och utanförskap.

Kursdeltagarna får möta en person med invandrarbakgrund vid varje tillfälle. På så sätt tillgodoses olika perspektiv på hur integrationen fungerar och kan förbättras. Tanken är att tillsammans diskutera ett rättsfall per möte som har med integration att göra. Syftet är att få en bild av hur samhället skulle kunna förebygga händelsen i det aktuella rättsfallet. Målet är att öka kunskapen om hur integrationen fungerar i praktiken genom att diskutera rättsfall som rör till exempel välfärdssystemet, olika rättsskipningspraktiker, vårdnad av barn, kvinnofrid, misshandel, olaga hot.

Mål: Efter fem sammankomster har deltagarna fått ökad kunskap om hur integrationen i praktiken ser ut och vad den lett till på individnivån.

Det är kunskap om bland annat:

• Invandrares möte med rättsväsendet som kan tyda på brister i integrationen
• Rättsfall som rör välfärdssystemen, misshandel, vårdnad av barn, olaga hot, bedrägerier
• Enskilda migranternas bakgrund och förutsättningar för etablering
• Utanförskap – vad det innebär för enskilda migranter

Kurstid Höstterminen 2019

Ledare Ing-Marie Persson, fil. dr i pedagogik, forskare, lärare i historia, samhällskunskap och geografi, god man för ensamkommande flyktingbarn och pedagogiskt stöd för vittnen och målsäganden.

Studiematerial Tillhandahålls av kursledaren

Tid Fem onsdagar kl. 15:30-17:00; 6 november - 4 december

Lokal Hagagatan 1, 1 trappa rum Oxford

Avgift 550 kr

Arrangemang nummer 192985

Lektion 1

Inledning

Presentation av kursen. Rättsfall och möten med personer med invandrarbakgrund − två perspektiv på integration, dvs. rättsstaten och invandrarens. Att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken kan ses som en effekt av bristande integration. Det andra perspektivet är invandrarens: Vilka erfarenheter av integrationen har personer med invandrarbakgrund? Det får vi svar på av några inbjudna personer.

Aktörer i rättsväsendet:

- Polisen upprätthåller lag och ordning i samhället, tar emot anmälan och hör målsäganden, identifierar och griper brottsmisstänkta, genomför förundersökning, griper brottsmisstänkta, håller vittnesförhör och säkrar olika former av bevis, t ex foton, teknisk bevisning

- Åklagaren: utreder med polisens förundersökning som grund och genomför vittnesförhör för att kunna ansöka om stämning och häktning

- Tingsrätten: arbetsrutiner i brottmål, rätten består av domare, notarie och nämndemän

- Målsägare, den som drabbats (person, företag, myndighet, organisation)

- Målsägarbiträde i vissa fall t ex sexuella övergrepp, som stöd för målsäganden

- Försvarsadvokat för tilltalad/ åtalad/den brottsmisstänkte

- Vittnen, t ex polisen eller andra yrkesrepresentanter och allmänheten, frivilligt att vittna för anhöriga

- Vittnesstöd, pedagogiskt stöd för vittnen

Arbetsrutiner i tvistemål eller civilmål

- Parter i tvistemål kärande (den som väcker talan) och svarande, som är motpart

 

Rutiner eller förhandlingsordning

Vid huvudförhandlingen i tingsrätten inleder ordföranden som är domare med att kontrollera att det inte finns något hinder mot huvudförhandlingen.

Åklagaren läser därefter upp åtalet, dvs. anger vad han eller hon anser att den åtalade har gjort sig skyldig till och bör dömas för. Det kallas att åklagaren framställer sitt yrkande. Den åtalade får därefter kort säga om hon eller han erkänner eller förnekar brottet.

Åklagaren presenterar sedan utförligare grunden för åtalet. Det kallas att utveckla talan eller hålla sakframställan. Om det behövs kan också målsäganden och den tilltalade få tillfälle att utveckla sin talan.

Därefter sker bevisupptagning. Bevis kan vara både muntliga och skriftliga. Förhör hålls med målsäganden, den åtalade och eventuella vittnen. Både frågan om den åtalades skuld och målsägandens skadeståndsanspråk behandlas.

Om brottet inte är helt bagatellartat går man därefter igenom den åtalades personalia, bl a tidigare straff, nuvarande levnadsomständigheter och andra förhållanden som kan vara av betydelse om en påföljd för brottet ska bestämmas.

Avslutningsvis får parterna sammanfatta sina synpunkter på vad som kommit fram under huvudförhandlingen och argumentera för hur de anser att domstolen bör döma. Det kallas att slutföra talan eller plädera.

Domstolens ordförande förklarar därefter förhandlingen avslutad och berättar antingen att domen kommer att avkunnas muntligen direkt efter överläggningen eller att den kommer att meddelas vid någon senare tidpunkt.

Rättsfall

I denna del av kursen utgår jag från mina erfarenheter av att vara vittnesstöd. Det individuella stödet till vittnet ger jag både före under och efter huvudförhandlingen för det aktuella målet. Det pedagogiska stödet före handlar om hur det ser ut i rättssalen, vilka personer/aktörer /funktioner som befinner sig i rättssalen, vad de olika personerna gör, hur det går till att vittna, vad vittneseden innebär och vad som förväntas av vittnet. Under själva vittnesmålet finns jag vid vittnets sida som ett stöd. Efteråt talar jag och vittnet om hur det gick att vittna, hur det känns och ersättning för förlorad arbetsinkomst, resa, parkering.

Innebörden av att vittna är att höras under straffansvar. Den svenska vittneseden lyder: "Jag, N.N., lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra." Vittneseden förestavas av domaren som också förklarar vilka konsekvenser det får om man bryter mot eden. Om man bryter mot vittneseden begå man mened, vilket är straffbart.

Den som avlagt vittnesed inför domstol och sedan i sitt vittnesmål ljuger på ett sådant sätt att målets utgång påverkas kan dömas för mened. Påföljden för mened är normalt fängelse. Det är skillnad på mened och på att vägra besvara en fråga under huvudförhandling. Den som vägrar att svara på frågor kan bli häktad.

Närstående personer till målsäganden eller den tilltalade behöver inte vittna i brottmål. (Se 36 kap. 13 § 3 stycket rättegångsbalken). Om personen väljer att vittna ska personen avlägga vittnesed.

Vad är då ett bra vittnesmål, eller vad gör att ett vittnesmål är starkt?

Vittnet får till en början berätta fritt om den aktuella händelsen. När jag lyssnar och ser hur rätten reagerar kan jag notera att rätten tar intryck av att vittnet är säker på sin minnesbild. Att vittnet uttalar sig med bestämdhet, utan tvekan och talar lugnt och tydligt, stärker vittnesmålet. Efter denna inledning ställer åklagaren detaljerade och precisa frågor som kan handla om hur vittnet uppfattade situationen, avstånd mellan vittnet och händelsen, tidpunkt, ljusförhållanden och dylikt; kunde vittnet se, eller höra, på det avståndet. Om då vittnet svarar med säkerhet stärker det vittnesmålets betydelse. Men inte så sällan blir vittnet osäkert vid åklagarens och försvarsadvokatens precisa frågor. Vittnet börjar då tvivla på sig själv och sin minnesbild, tvekar, har glömt och minns inte. Ett sådant vittnesmål bedöms då som svagt.

I slutpläderingen framhåller åklagaren respektive försvarsadvokaten vittnesmålets styrka eller svaghet, vilket tas som intäkt för vilken påföljd den tilltalade bör få. Rör det sig om ett litet mål, med till exempel endast dagsböter som påföljd i straffskalan, kan rätten därefter överlägga, dvs. domaren och nämndemännen diskuterar påföljden, medan övriga tar en paus. Är rätten enig meddelas dom efter pausen. I större mål kan domen komma efter två, tre veckor.

 

Mål ur ett integrationsperspektiv

Bland alla de mål jag deltagit vid väljer jag här sådana mål som kan vara lärorika ur ett integrationsperspektiv. Oftast begränsas min närvaro under ett mål till den stund då själva vittnesmålet äger rum. Det innebär att viktiga detaljer kan ha avhandlats före eller efter själva vittnesmålet i huvudförhandlingen. Vad som slutligen står i domen blir avgörande till exempel för eventuell överklagan, massmediers information eller för forskningen.

Rättens uppgift är ju att skipa rätt utifrån svensk lag. Det råder likhet inför lagen och ingen särbehandling ska förekomma. Att behandla alla lika oavsett bakgrund är en viktig princip i svensk och västerländsk rättsskipning. Som en följd av dessa skäl framgår i allmänhet inget i de skrivna domarna som tyder på att rättsskipningen kan ha blivit mer komplex och kanske även osäker i de fall någon eller flera av aktörerna, dvs. tilltalad, målsägande eller vittnen, kommer från länder med andra rättsskipningsrutiner och agerar på ett sätt som fungerar i hemlandet.

Solnadomen 2018, den så kallade Shariadomen, är ett sådant exempel, B 3551-15. Det som blev synligt i denna dom berodde på att två nämndemän agerade utifrån sitt hemlands rättsskipningsrutin och förklarade sig oense med domaren och den tredje nämndemannen. Deras avvikande mening måste skrivas ned. Läs domen som ingick i kursen Integration - en fråga om kunskap?

Att tingsrättens huvudförhandling skulle kunna vara ett led i integrationen verkar rätten inte se som sin uppgift. Det är förmodligen inte heller önskvärt. Integrationsprocessen måste ske på annat håll och av andra samhällsaktörer för att vi ska kunna fortsätta vara en rättsstat i den meningen att principen likhet inför lagen ska gälla för alla oavsett ursprung. Rättsväsendet kan på så sätt fungera som ett mätinstrument för hur väl det övriga samhället har lyckats med integrationen.

Att invandrare är överrepresenterade i brottmål kan ses som en effekt, en konsekvens av brister i integrationen. Svenskar begår också brott, det måste påpekas. Om det inte var någon skillnad mellan svenskar och personer med invandrarbakgrund som begår brott skulle vi kunna hävda att integrationen har varit framgångsrik, så bra att någon skillnad inte kan mätas.

Överrepresentationen av brottmål bland personer med invandrarbakgrund framkom i kursen Integration - en fråga om kunskap? Redan 1994 framkom överrepresentationen i en forskarrapport ”Invandrarna i välfärdssamhället”. Hur överrepresentationen ser ut idag kan enkelt mätas genom att utgå från tingsrättens ärendelistor per dag. Genom att titta på dessa listor kan man se att tilltalade med otraditionella/utländska namn utgör mellan hälften till två tredjedelar i förhållande till tilltalade med traditionellt svenska namn. Detta sätt att mäta får anses otillförlitligt, men i brist på annat ger ändå mätförfarandet dels ett visst hum om överrepresentationens storlek, dels ett sätt att bedöma i vilken mån integrationen misslyckats eller lyckats.

I denna första lektion diskuterar vi två trafikmål. Läs först domarna och fundera sedan på frågorna jag ställer nedan! Under nästkommande lektion diskuterar vi tillsammans frågorna.

B 5051-19 Vårdslöshet i trafik

Antalet trafikbrott 2018 var totalt 92 300, varav 25 900 var rattfylleri och narkotika. Antalet smitningar har ökat, fördubbling sedan 2009.

I detta mål finns två vittnen som är kallade på den tilltalades begäran och två på åklagarens begäran. Jag är vittnesstöd för ett av den tilltalades vittnen, Daniel Hanna. Han är nervös och vill veta hur det går till att vittna. Han vill också att jag ska berätta för rätten att hans nervositet kan leda till omotiverade skrattanfall.

Under huvudförhandlingen lägger jag särskilt märke till den tilltalades attityd. På åklagarens frågor, till exempel varför han var ute och åkte bil svarar han först med motfrågor ”Vad har det för betydelse? Det har ingen med att göra.” Åklagaren påpekar då att här är det rätten som ställer frågor. Inget av detta framgår av domen.

Vittnet Daniel Hanna svarar undvikande på åklagarens frågor. På frågan ”Vilken sorts bil var det?” svarar han ”Det minns jag inte”. Känner du Gino? ”Vi är bekanta”. Berätta hur krocken såg ut! ”Jag höll på med min mobil. Jag har inte så bra minne.”

Jag får en känsla dels av att vittnet och den tilltalade kommer från en klankultur med en annan syn på rättstillämpning (jfr kursen Integration - en fråga om kunskap?), dels att de dribblar med åklagaren och att hon har otillräcklig förmåga att hantera deras jargong. Hon lyckas heller inte övertyga rätten, och åtalet ogillas därför. Den tilltalade frias.

Har åklagarens kön spelat någon roll i målet, hade en manlig åklagare behandlats lika nonchalant av den tilltalade? Eller kommer den tilltalade från en klan med hög status som gör att han tar lätt på det svenska rättssystemet? Har de kanske redan rett ut händelsen så som kan förekomma sett ur ett klanperspektiv? I så fall är ärendet redan avslutat för deras del. Att inställa sig vid tingsrätten är kanske bara en formsak som ska stökas över. Vilka konsekvenser kan den tilltalades och vittnets beteende få för det svenska rättsväsendet?

B 5571-19 Tillåtande av olovlig körning

Målet gäller två tilltalade som jag är stöd åt. Det finns ingen försvarsadvokat för dem eftersom brottet anses som ringa. Saiful Islam är medborgare i Bangladesh och Daniel Vo är fransk medborgare. Den senare har körkort men har inte tillstånd att övningsköra.

Det jag särskilt lägger märke till, och som inte alls framgår av domen, är båda personernas korrekta och artiga uppträdande. De medger att de gjort fel och ber om ursäkt för att de inte bättre tagit reda på vilka regler som gäller i Sverige för att få lov att vara handledare vid övningskörning.

När påföljden ska räknas ut får de båda tilltalade uppge sina inkomster, utgifter och försörjningsansvar. Saiful Islam jobbar i Sverige, tjänar 70.000 kr. före skatt per månad, har huslån som han amorterar på och ska inom kort bli far. Daniel Vo jobbar i Sverige, tjänar 28.750 kr. före skatt per månad, inga lån, har ingen familj att sörja för. Utifrån dessa uppgifter beräknas storleken på dagsböterna.

Integrationen i det svenska samhället har fungerat så till vida att båda två har arbete och bostad. Dessutom är de medvetna om att de ska ta reda på vilka regler som gäller i Sverige och ber om ursäkt för att de missat att göra detta i samband med övningskörningen. Är detta mål ett exempel på lyckad integration? Vilka faktorer utöver de nämnda gör att målet kan tyda på lyckad integration?