Att ersätta ”han/hon” eller ”han eller hon” med ”hen” verkar ses som ett viktigt steg mot ökad jämställdhet, att likställa kvinnor och mäns erfarenheter. Tanken med att använda ”hen” verkar vara ett försök att eliminera betydelsen av kön. Han eller hon ska inte spela någon roll. Vi ska bli befriade från traditionella uppfattningar om män och kvinnor, om han respektive hon. Med ”hen” ska vi bli befriade från våra biologiska kön som kvinna eller man och därmed också från de sociala roller och värderingar biologin inneburit och lett till. 

Men kan ”hen” någonsin vara något annat än en språklig förenkling? Med tre bokstäver ersätter vi sex (han/hon) eller elva (han eller hon) bokstäver i alla de sammanhang där vi menar att kön är oviktigt. Ett exempel från SvD 19 augusti 2013 där Kristin Lundell i sin krönika bland annat skriver: ”Vi lever i en tid som är besatt av att förstå folk. Det räcker inte med att veta vad någon har gjort, vi vill också förstå varför hen har gjort det”.

Förutom det intryck dessa rader ger av en önskan att förenkla verkligheten och göra den mindre komplicerad använder författaren ”hen”. Författaren tycks mena att det spelar ingen roll vad han eller hon gör och att det är ointressant att veta varför han eller hon gör det. Om något alls är intressant eller viktigt så kan det möjligen vara att veta antalet som gör något visst. Vad blir konsekvensen av att använda ”hen” på det sätt författaren verkar önska? 

Vi vet det redan. En konsekvens är att könsuppdelad statistik omöjliggörs. För 40 år sedan saknades könsuppdelad statistik i flera sammanhang. Om någon sorts uppdelning fanns uttrycktes statistiken i ”neutrala” siffror med tillägget ”därav kvinnor”. Ett framsteg i jämställdhetsarbetet var att statistiken presenterades könsuppdelad. Tack vare denna könsuppdelning i statistiken kunde verkligheten belysas ur kvinnors respektive mäns perspektiv, skillnader synliggjordes och riktade könsuppdelade åtgärder kunde sättas in för att rätta till skevheter. 

Om vi skulle ta författaren på allvar innebär det att vi inte vill veta exempelvis vilken typ av brott som kvinnor respektive män begår och varför de gör det. Inte heller vill vi veta hur kvinnor respektive män bemöts inom sjukvården eller äldreomsorgen, hur de medicineras med mera. Eller hur pojkar och flickor väljer utbildning och bemöts inom utbildning av olika slag. Inte heller vill vi veta hur hemarbetet fördelas mellan kvinnan och mannen, hur inkomsten ser ut inom familjen, hur olyckor och dödlighet ser ut för kvinnor och män. Genom att använda ”hen” tycks vi tro att alla blir likabehandlade - som i ett trollslag. 

Författaren avslutar med att efterlysa en teaterföreställning ”om flickorna som säljer sex - för att förstå hur de hamnade där. Att ge en röst åt dem som befinner sig längst ner i hierarkin – de som annars inte får höras. Det måste ändå vara viktigare än att städa upp efter maktens män genom att vända och vrida på varje sten för att försöka förstå dem” och hänvisar till den på Stockholms stadsteater spelade ”Operation värdegrund” hösten 2013. 

Här verkar författaren nog så glädjande inse att kön gör skillnad. Men varför antingen eller? Båda perspektiven borde vara intressanta. Och varför innebär att försöka förstå ”att städa upp efter maktens män”? Det handlar ju minst lika mycket om oss andra, som låter oss förföras av maktens män. Vi vill ju lära oss något och inte begå samma misstag igen. Nästa gång vi håller på att bli förförda ska förhoppningsvis en varningsklocka ringa.

Många med mig menar att det är oroande att ”hen” sprider sig och därmed riskerar att fördunkla faktiska omständigheter. Vi lever i en tid, för att ge en motbild till författarens, som är besatt av att ge enkla snabba lösningar. Vi menar att ”hen” är ett exempel på nivellering, en förflackning av kunskapen. 

Fil. Dr Ing-Marie Persson, ordförande i Dorisstiftelsen och f.d. Jämställdhetsarbetares förening.