Lektion 2

Denna lektion handlar om två mål som rubriceras som misshandel.

Under 2018 anmäldes omkring 23 800 misshandelsbrott mot barn i åldern 0—17 år, varav 3 990 mot barn i åldern 0—6 år. Det är svårt att ta reda på den egentliga omfattningen av barnmisshandel eftersom våldet ofta inte polisanmäls när det gäller små barn, enligt BRÅ.

B 7349-18 Misshandel

Målet gäller barnmisshandel och jag är vittnesstöd för två vittnen från förskolan där misshandeln har begåtts. Vittnena är oroliga för vad den tilltalade kan göra. De uttrycker obehag och en önskan om att deras chef på förskolan också borde ha kallats att vittna. Som personal tycker de att de tvingas bära ett tungt ansvar och känner sig utsatta. Den tilltalade är barnets mamma som slagit sin lilla flicka. Den tvååriga flickan är således målsägare och företräds i det här fallet av en advokat, som representerar staten, eftersom misshandel faller under allmänt åtal.

Ett av vittnena uppger att hon vid det aktuella tillfället upplyser mamman om att ”I Sverige får man inte slå barn”. Det är ett viktigt påpekande utifrån integrationsperspektivet. I länder varifrån många av våra invandrare kommer är aga ofta en naturlig uppfostringsmetod. Barnet ses ofta som sina föräldrars ägodel och ingen ska lägga sig i vilka uppfostringsmetoder man använder. Ur ett integrationsperspektiv är frågan om den tilltalade har skaffat sig tillräcklig information om vilka lagar som gäller i Sverige. Likhet inför lagen gäller och den regeln gäller även invandrare. Därför diskuteras inte frågan om kännedom om svensk lagstiftning varken under huvudförhandlingen eller i den skrivna domen. Rätten tycks utgå från att den tilltalade är insatt i svensk lagstiftning. Men det är uppenbart att någonstans i integrationsprocessen har förbudet mot barnaga i Sverige inte landat hos den tilltalade. Vad kan förklaringen vara till detta? Vad kan anledningen vara till att vittnena är oroliga för vad den tilltalade kan göra?

B 1981-18 Misshandel m.m.

2018 anmäldes 16 000 fall av misshandel i nära relationer. Misshandel och våld för övrigt 83 200 fall, enligt BRÅ.

Jag är vittnesstöd för den tilltalades vittne. Familjen, som kommer från Afghanistan och söker asyl i Sverige, består av man, hustru, deras gemensamma dotter och mannens mor. Paret har varit gifta i två år. Målsäganden är hustrun och hon uppger att hon på Migrationsverket fått allmän information om lagar i Sverige, till exempel att det är brottsligt att hota och förolämpa annan person. På grund av denna information vill hon separera från sin man, som hon uppger har hotat henne och tagit struptag på henne. Det råder viss oklarhet om vad som egentligen har utspelat sig. Det som också eventuellt kan ifrågasättas är syftet med ljudupptagningen och tolkningen av den. Iscensätter hon händelsen för att hon tror det ska förbättra hennes chanser att få uppehållstillstånd?

En nämndeman uppger skiljaktig mening när domen resulterar i olaga hot, inte misshandel. Han menar att mannen borde ha friats även på den punkten.

Kursen ”Integration - en fråga om kunskap?” informerar bl. a om vilka äktenskapsmönster som praktiseras i många av de länder varifrån våra invandrare kommer, t ex Afghanistan. Det hade varit intressant om det framgått av domen något om hur parets äktenskap ingåtts. Var det ett arrangerat äktenskap? Att mannen var äldre än kvinnan kan tyda på det.

Behöver aktörer i rättsväsendet vara insatta i hur invandrarnas kultur, könsroller och praktiker ser ut, till exempel som det visat sig behövas med hedersrelaterat våld och förtryck? Det tog lång tid innan rättsväsendet förstod den kollektiva dimensionen och drivkraften i hedersmorden, när familjemedlemmar dödar en annan familjemedlem. Att rätten saknar kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck kan ha lett till att flera fall inte kunnat lösas för att aktörerna, så att säga, endast sökt under lampan, inte i mörkret utanför ljuskäglan.