Lektion 3

I denna lektion diskuterar vi två tvister som båda handlar om vårdnad och barns boende. Det andra fallet är dessutom ett tydligt exempel på hur rutinerna i vårt gemensamma offentliga rum, tingsrätten, påverkas och kanske även undergår förändringar.

T 7036-18 Barns boende mm.

Barns boende eller vårdnad är en ganska vanligt förekommande typ av tvist, åtminstone vid Södertörns tingsrätt. Svensk kvinna och invandrad man får barn och skiljer sig och det uppstår problem vid delad vårdnad, t ex vad gäller barnets boende. En annan variant är att båda är invandrare men kommer från olika länder och traditioner. Mindre vanligt är tvist mellan svensk man och invandrad kvinna. Oberoende av detta är frågan om boende för barnen ofta en källa till tvist.

I denna tvist är jag vittnesstöd för Margurite som är kärandes vittne. Hon är orolig för hur det ska gå, bland annat eftersom pappan är väldigt manipulativ och lockar barnen med godis. När jag ser och hör käranden, delar jag vittnets upplevelse av att mamman verkar vara kuvad. Jag ser att hon även är trött och osäker. Det jag reagerar på är dels att pappan är verbalt skicklig, dels att domaren verkar vara partisk. Hon stoppar vittnet, till exempel, och agerar så att vittnet kommer i obalans. Sådana detaljer kommer naturligtvis inte fram i domens text. Rätten verkar inte ha fäst någon större betydelse åt vittnesmålet. Det viktiga tycks vara att ha stöd i propositionstext för ställningstagandet om fortsatt delad vårdnad och fortsatt växelvis boende.

T 578-19 Vårdnad mm

Dag 1 av 2. Parterna i vårdnadstvisten kommer båda från Iran. De gifte sig i Iran. Kvinnan har tidigare, i Sverige, skilt sig från mannen och då fick de gemensam vårdnad av den nu 11-åriga flickan. Mannen har ingen ny familj. Kvinnan har en ny pojkvän.

En ordningsvakt är tillkallad för att den svarande, fadern, blivit våldsam i rättssalen när kärandes vittne, kvinnans nye pojkvän, avlägger sitt vittnesmål. Otaliga gånger avbryter svaranden den som talar, oberoende av vem det är som talar. Han gör högljudda utläggningar om det som pågår i rättssalen. Trots den kvinnliga domarens och den kvinnliga advokatens ständiga uppmaningar att sluta avbryta, tar han ingen notis.

Det är oroligt både inne i rättssalen och utanför. Mitt vittne är faderns syster och hon önskar vittna utan varken svarande eller kärande är närvarande. Men det går inte kärandes advokat med på. Advokaten menar att det är lättare att ljuga om parterna inte finns på plats.

På åhörarplats finns bland annat den svarande mannens systerson. Från sin åhörarplats reser han sig och gör kraftfulla inlägg i processen. Bland annat kritiserar han domarens tillvägagångssätt och vilka frågor domaren ställer. Trots påpekanden låter sig inte åhöraren påverkas och rätten måste ta en paus.

Ur integrationssynpunkt uppfattar jag att detta är en tvist som belyser två saker. För det första kan äktenskapet mellan parterna ha varit arrangerat. Det som tyder på det är att mannen kanske är 20 år äldre än kvinnan och att kvinnan väljer att skilja sig när hon får chans − i Sverige. För det andra visar tvisten vad som kan hända i det offentliga rummet, som en tingsrätt är exempel på. Det beskrivna beteendet tyder på en dramatisk förändring av vad som brukar äga rum i svenska rättssalar.

Vi vet inte vad som döljer sig i den mentala ryggsäcken när invandrare kommer till Sverige. Det blir uppenbart först i konkreta situationer då nya annorlunda eller främmande beteenden kan beskådas på någon institution i vårt gemensamma offentliga rum. Att det exotiska inte bara handlar om annorlunda musik, dans, mat eller kläder, utan även om sådant som vi finner olämpligt, obehagligt eller skrämmande. Det är ofta sådant som bryter mot våra invanda, för-givet-tagna normer. Hur ska denna brist på integration kunna överbryggas? Vad krävs för att svenska rättsprocedurer ska kunna upprätthållas?